Ordet ikon betyder på svenska en ”bild av ett helgon” enligt
Nationalencyklopedin och kommer ifrån det grekiska ordet för just bild: ikóna. I mer moderna sammanhang kan ordet också betyda en slags förebild och syftar ofta till personer som av en eller en anledning representerar det främsta inom kultur och mode. Människor i alla åldrar shoppar glatt på outletsverige.se för att kunna likna stilikoner som Greta Garbo eller Filippa Knutsson och lyssnar på stora musikikoner som David Bowie och Frank Zappa. Inom datorterminologin är en ikon också den bildknapp man trycker på för att få tillgång till ett helt program eller en sida, vilket är en lämplig jämförelse med den religiösa termen.
Inom religion står dock ikonen alltid för bilder av helgon och änglar och det är framförallt inom den ortodoxa kyrkan som traditionen är starkast. Även katoliker har ikoner men här ger man mer utrymme för kreativitet, medan den ortodoxa ikonmålaren måste följa ett stort antal strikta regler. Är man intresserad av djupare kunskaper eller att själv syssla med detta, finns det
kurser i ikonmåleri vid Folkuniversitetet men här följer en kortare summering av vad denna konstform innebär.
Ikonmåleriets historia
Efter att kristendomen deklarerats vara en tillåten religion inom det Östromerska, eller
Bysantinska riket som det ofta kallas, började denna nya religion bli allt starkare. I samband med det började man också måla bilder på de heliga personer som man berättade om i Bibeln och i kyrkorna. Enligt en legend målades den allra första ikonen av aposteln Lukas och föreställde Jungfru Maria med Jesusbarnet i famnen, och sedan dess är han målarkonstens skyddshelgon.
Eftersom det Gamla Testamentet uttryckligen är emot avbildande utbröt det på 700-talet bråk och stridigheter huruvida ikoner borde få finnas, men till sist ”vann” den ikonbejakande sidan, med motivationen att ikoner är böcker för analfabeter. Eftersom det var ovanligt att vanligt folk kunde läsa behövde man bilder som illustrerade Bibelns berättelser och legenderna om helgonen, och än idag betraktas ikonmåleriet som en slags avporträttering snarare än en konstform.
Symbolik och strikta regler
Då en ikon följer extremt strikta regler för hur ett helgon skall avbildas måste ikonmålaren alltid göra exakta kopior av tidigare exemplar. Saker som färger, föremål, bakgrund och placering berättar vem helgonet är och vad denne står för, och inget är lämnat åt slumpen. Ärkeängeln Mikael, till exempel, anses vara Guds främste general i kampen mot Djävulen, och därför avbildas han i full rustning med ett svärd i handen. Johannes Döparen är klädd i kamelhår då han levde ute i naturen och Sankta Katarina avbildas vid det hjul hon torterades på innan hon räddades av änglarna.
I Sverige har
intresset för ikonmåleri ökat markant, inte minst då många kommit i kontakt med denna tradition under sina resor i utlandet och med ankomsten av ortodoxa invandrare. Den ortodoxa kyrkan är dock noga med att påpeka att det aldrig handlar om att ”dyrka träet” utan att ikonen helt enkelt är pedagogisk och ett slags fönster mot himmelen. Det är med andra ord ett hjälpmedel att komma närmare Gud.
