Ett av många intressanta ämnen som behandlar religion och trosåskådningar är så kalladreligionspsykologi där man försöker förklara religion och religiösa fenomen ur ett psykologiskt perspektiv. Det kan handla om varför man är religiös, hur en religiös person fungerar och vilket psykologiskt syfte som religion fyller.
Under slutet av 1880-talet kom en ung religionspsykolog vid namn James Leuba fram till slutsatsen att religion fungerar som ett sätt att avhjälpa stressande och ångestgivande frågor om den egna existensen. Trons funktion blir alltså att ge stöd och tröst och
människan hittar en mening med sin tillvaro. Sigmund Freud fortsatte på denna bana genom att ge religionen sitt psykologiska värde genom att ge en människa med mindervärdiga komplex en mening att existera. Han ansåg också att religionens moraliska och etiska lagar förhindrade människor från att löpa amok och att saker som sexualitet hindrades och återhölls på ett sunt sätt genom religiösa restriktioner.
Idag undersöker man ofta huruvida religion haft en roll i evolutionen. Man tror att det kan finnas en ”Gudsgen” eller ett ”Gudcentrum” i hjärnan som påverkar en människas benägenhet att tro, vilket i sin tur låtit henne överleva i en grupp med likasinnade.