Precis som många människor använder samlingsnamnet hinduism för Indiens många trosföreställningar så bestod antik grekisk religion av ett stort antal gudar, inriktningar och idéer om livet och döden. Det var alltså inte så att alla utövade sin religion på exakt samma sätt och det fanns allt ifrån mindre kulter och filosofiska inriktningar som fokuserade på reinkarnation till en djup tro på en högsta gud och ett öde ingen kommer undan.
Skall man sammanfatta de gamla grekernas mer allmängällande trosföreställningar så hade man ett antal huvudgudar som alla hade olika funktioner och syften. Högst av dem alla var himmelsguden Zeus, vars namn via latinets Deus kommit att betyda den tidpunkt på dygnet som solen skiner på, som till exempel Spanskans Dias, Tyskans Tag och svenskans Dag. Zeus residerade i ett palats på Greklands högsta berg Olympen och här hade han bland annat sällskap av sin syster och hustru Hera, sin dotter Athena och sin son Ap
ollon. Även de var högt respekterade gudomligheter och var ansvariga för många olika aspekter av människornas liv. Hera var till exempel en symbol för äktenskapet, inklusive dess pinor då Zeus konstant var otrogen, Athena stod för intelligens och strategi och gav människor viktiga kunskaper som hur man odlar olivträd, hur man bygger skepp och hur man spinner och väver. Apollon stod för kunskap och gav människan medicin, filosofi, musik och historia.
Zeus hade många syskon men hans två viktigaste bröder hette Hades och Poseidon. När världen delades upp så fick Zeus himmeln, Poseidon havet och Hades underjorden. Detta gjorde att de existerade i en total symbios och harmoni men också att de när de hamnade i konflikt störde världsordningen med katastrofala följder för mänskligheten. Det värsta kriget som någonsin utspelats var enligt de gamla grekerna det Trojanska kriget som hade sin grund i gudarnas konflikter som varade i tio år.
Det intressanta med antikens grekiska gudar var att de var ytterst mångsi
iga och ibland rejält bristfälliga. De kunde känna både avund och svartsjuka, bli berusade och lurade, vara otrogna och lögnaktiga. Egoismen svallade och hämndlusten lurade ständigt runt hörnet. Detta förklarade delvis varför människor också uppträdde som de gjorde, men innebar samtidigt att människan ständigt måste respektera och hedra sina gudar så att de höll sig så nöjda och lugna som möjligt.
Under årets gång firade grekerna ett stort antal festivaler som alla hade som syfte att glädja gudarna med offer, bön, sång och ritual. Allteftersom dessa högtider blev ritualiserade utarbetades ett antal ceremonier där man utagerade berättelser om gudarna och deras liv. Sakta men säkert börjande man lägga till olika roller i dessa ritualiserade historier där till exempel en präst berättade historien, en kör ackompanjerade hans ord med sång och upprepningar av det hand sade och aktörer som utagerade det som sades. Här hittar vi teaterns födelse och än idag används dessa berättargrepp på scener runtom i världen.